Semester i Senegal

Förra måndagen kom mamma och pappa hit till Senegal för att hälsa på i en vecka. Vi började i Dakar tre dagar och fortsatte sedan till vackra Niassam i Sine Saloum Delta och avslutade i turistiga Saly.

De var chockade över hur Dakar ser ut och hur människorna lever. Jag har vant mig vid allting här, så för mig är det jag ser inte konstigt men de tittade med stora ögon på hur livet tar sig fram för människorna här. Det går inte genom ord eller bilder att beskriva hur det är i Dakar utan det måste ses med egna ögon. Allt brus, människor och hur miljön ser ut, så fattigt och skräp och sopor som bara ligger överallt.

Jag är även vad vid priserna här nu, så mamma och pappa skrattar åt mig när jag prutar och vägrar gå med på att betala  500fcsa för mycket för taxibilar, vilket är 7kr...

Det är väldigt tröttsamt att vara vit här i Senegal. Alla män ska hälsa på mig, prata med mig och säga att de älskar mig bara för att jag är en vit tjej. Och de frågar ofta om jag är gift... Men det var ännu jobbigare att vara en vit familj som går omkring bland marknaderna. Alla drar i en, ska sälja, prata och tjata hela tiden och de ger sig aldrig även om man ignorerar dem.

Mamma och pappa har träffat min afrikanska familj, vilket var jätteroligt både för dem och för mig. Det var mycket värme och glada blev de när de fick svenska påskägg fyllda med godis!

Vi har besökt barnhemmet där jag jobbar, vi lekte med barnen och mamma och pappa fick även mata varsin bebis. Det var kul att de fick besöka och se var jag jobbar och även skönt för mig när mamma påminde mig om vilket fantastiskt jobb jag faktiskt gör för dessa bebisar, vilket jag kan glömma bort ibland. Jag undrar vad som händer med bebisarna när de är för gamla för det här barnhemmet. En del av dem har pappor och kommer då återvända till sina familjer men vissa barn har ingen och då blir de antingen adopterade eller hamnar på barnhem. Hur blir då framtiden för dem som hamnar på nästa barnhem? Nu när mamma och pappa varit här har jag fått en chans att tänka högt och bli påmind om hur dessa bebisars framtid kanske ser ut.

Vi har varit i Niassam, på ett underbart litet ställe längre ner i Senegal där vi bodde i en lerhydda (låter inte så fint haha, men det var det verkligen!). Det var som ett litet paradis med sjö runtom stället och fin utsikt. Vi åkte ut med båt i deltat och guiden plockade ostron som vi sedan stannade och grillade, det var riktigt gott!
I Niassam spenderade vi två dagar innan vi åkte vidare till Saly där vi tog det lugnt med sol och bad!

Min senegalesiska familj 

Barnhemmet

Jag prutar...

Duktiga kvinnor som arbetar hårt varje dag med att gräva efter salt.

Grillar ostron!

Vår båt vi åkte med genom mangrove-träsken

Vår söta lilla lerhydda!

Under natten sov jag med myggnät, trodde jag... jag måste ha fäktats med nätet under natten för när jag vaknade två-tre gånger under natten hade jag det inte över mig längre. Vilket resulterade i ca 15 myggbett på vardera arm... 

En dag i Dakar

Beth åkte hem 24e mars så då bodde jag ensam i rummet men i onsdags flyttade en tjej som heter Shena (från Belgien) in med mig. Hon volontärarbetade här för två år sedan och ville komma tillbaka och hälsa på. Hon hade planerat att stanna till 12 maj men hon kanske åker hem om ca en vecka. Tråkigt, för det är roligt med sällskap, menmen!

Tänkte visa er hur en arbetsdag här i Dakar kan se ut för mig!

Jag kliver upp klockan sju på morgonen och gör mig i ordning. Jag går till bussen ca 7.25 och det tar 5 minuter att ta sig till busshållplatsen. Vanligtvis passerar ca två av mina bussar för att de är så proppfulla och jag lyckas klämma mig in på den tredje. Men ibland har jag tur och kommer med den första bussen! Och så här kan det se ut när jag väntar på bussen:

En dag gick korna några centimeter från en man som stod bredvid mig, så jag blev lite skraj haha. Men de är snälla!

När jag kommer fram efter 20-30 minuter köper jag varm mjölk med socker här. Det låter inte så gott men jag lovar, det är det! 

 Och här köper jag min frukost, en baguette med ägg och majonnäs. 

Vilket jag får inrullad i tidningspapper

Jag börjar jobba kl halv nio i den här byggnaden. Det finns fler hus på gården där nunnorna och sjuksköterskorna som jobbar här bor i. 

Jag ska försöka ta en bättre bild men det är lite känsligt att ta upp kameran och fota saker på gatorna så jag försöker vara diskret med mobilen, vilket gör att bilderna inte alltid blir så bra.

På lunchrasten går jag antingen till havet, vilket jag och Beth gjorde på den här bilden. Men det är inte en strand så att man kan sola, utan man kan sitta där och ta det lugnt.

Eller så sätter jag mig här på gården på en bänk i skuggan under trädet eller i solen och äter min lunch. 

Jag slutar jobba ca halv sex, det beror på hur många volontärer som varit där på eftermiddagen och hjälpt till med att mata bebisarna, så ibland senare och ibland tidigare.

Folk kör bil lite som de vill här... Är det kö så varför ska man vänta bakom alla andra? Nej man kör innanför trottoaren och klämmer sig in före de andra längre fram i kön. Och oj, nu måste vi stanna i rondellen så att korna kan passera igenom. En del bilar skiter i att det är filer och kör med strecken i mitten av bilen. Blinkers har bara de fina bilarna hört talas om, annars är det tutan och visa med handen genom rutan som gäller.

Det här är huset som vår lägenhet är i men tyvärr är det inte lika glamoröst som det ser ut att vara för vi bor på bottenplanet och har därför ingen balkong eller terrass. 

Lägenheten är väldigt liten, så här ser den ut och den första dörren till vänster är mitt rum och den andra dörren är familjens sovrum. Utanför dörrarna är det en litet utrymme med en soffa, två fåtöljer och en tv. Det är där på golvet som vi äter maten. Sedan finns det en dörr som leder en utomhus. Där lagar min senegalesiska mamma mat (så det finns inget kök) och där finns "badrummet" med en toalett och en yta för att "duscha", alltså hälla kallt vatten över sig själv. Det finns även en kran för att hämta vatten till att spola, duscha, tvätta kläder m.m. 

Här är mitt rum (bilden är från när Beth fortfarande bodde här). 

Och här är hörnan med våra kläder och saker. 

När jag kommer hem behöver jag kanske tvätta lite kläder...

Sedan är det dags för middag! Vi sitter på golvet och äter, alla från samma fat och man har bara en gaffel eller sked att äta med. Vilket blir klurigt när det är något segt kött för då sitter jag där med min sked och försöker "skära", en gång råkade jag böja skaftet på skeden i princip 180 grader för att jag tryckte så hårt... 

Så här kan alltså en dag se ut för mig! Vissa kvällar hittar jag på något med de andra volontärerna men vi umgås mest under helgerna eftersom vi  inte hinner så mycket mer än att jobba på vardagarna. Har ni några frågor om någonting är det bara att fråga på! 

Île de N´Gor

Igår var projektet stängt pga något hälsoproblem. De vet inte när de öppnar igen men de sa att det förmodligen skulle vara stängt idag också så jag åkte inte dit. Har tagit det lugnt idag för jag är lite förkyld och ibland försvinner nästan min röst... Ska åka dit imorgon bitti och se om det är öppet!

I lördags åkte vi till île de N'Gor som är en söt liten ö precis utanför Dakar. Vi solade och tog en promenad runt ön. I söndags hade vi tänkt surfa men tyvärr var vågorna inte bra så det får bli nästa vecka istället!

île de N'Gor