Jag har blivit med fadderbarn!

Glada nyheter! Jag hade fel i början när jag berättade om barnhemmet. Ingen av bebisarna har en mamma men en del av dem har en pappa eller någon släkting som kan ta hand om dem. De som har en familj återvänder dit när de är ca 1 år gamla medan de som inte har någon förälder antingen blir adopterad eller hamnar på barnhem. Men de hittar oftast en familj till slut. Det finns en flicka som heter Ami som var här på barnhemmet men nu återvänt till sin pappa. Men pappan har inte mycket pengar så jag kommer att betala hennes skolgång så att hon får en chans att gå i skolan. Men eftersom hon bara är drygt ett år gammal så blir det inte aktuellt förrän om ca ett och ett halvt år. Jag är så glad över att jag inte bara varit här och arbetat utan också kan fortsätta hjälpa ett utav barnen när jag är tillbaka i Sverige.

Här är hon!

Semester i Senegal

Förra måndagen kom mamma och pappa hit till Senegal för att hälsa på i en vecka. Vi började i Dakar tre dagar och fortsatte sedan till vackra Niassam i Sine Saloum Delta och avslutade i turistiga Saly.

De var chockade över hur Dakar ser ut och hur människorna lever. Jag har vant mig vid allting här, så för mig är det jag ser inte konstigt men de tittade med stora ögon på hur livet tar sig fram för människorna här. Det går inte genom ord eller bilder att beskriva hur det är i Dakar utan det måste ses med egna ögon. Allt brus, människor och hur miljön ser ut, så fattigt och skräp och sopor som bara ligger överallt.

Jag är även vad vid priserna här nu, så mamma och pappa skrattar åt mig när jag prutar och vägrar gå med på att betala  500fcsa för mycket för taxibilar, vilket är 7kr...

Det är väldigt tröttsamt att vara vit här i Senegal. Alla män ska hälsa på mig, prata med mig och säga att de älskar mig bara för att jag är en vit tjej. Och de frågar ofta om jag är gift... Men det var ännu jobbigare att vara en vit familj som går omkring bland marknaderna. Alla drar i en, ska sälja, prata och tjata hela tiden och de ger sig aldrig även om man ignorerar dem.

Mamma och pappa har träffat min afrikanska familj, vilket var jätteroligt både för dem och för mig. Det var mycket värme och glada blev de när de fick svenska påskägg fyllda med godis!

Vi har besökt barnhemmet där jag jobbar, vi lekte med barnen och mamma och pappa fick även mata varsin bebis. Det var kul att de fick besöka och se var jag jobbar och även skönt för mig när mamma påminde mig om vilket fantastiskt jobb jag faktiskt gör för dessa bebisar, vilket jag kan glömma bort ibland. Jag undrar vad som händer med bebisarna när de är för gamla för det här barnhemmet. En del av dem har pappor och kommer då återvända till sina familjer men vissa barn har ingen och då blir de antingen adopterade eller hamnar på barnhem. Hur blir då framtiden för dem som hamnar på nästa barnhem? Nu när mamma och pappa varit här har jag fått en chans att tänka högt och bli påmind om hur dessa bebisars framtid kanske ser ut.

Vi har varit i Niassam, på ett underbart litet ställe längre ner i Senegal där vi bodde i en lerhydda (låter inte så fint haha, men det var det verkligen!). Det var som ett litet paradis med sjö runtom stället och fin utsikt. Vi åkte ut med båt i deltat och guiden plockade ostron som vi sedan stannade och grillade, det var riktigt gott!
I Niassam spenderade vi två dagar innan vi åkte vidare till Saly där vi tog det lugnt med sol och bad!

Min senegalesiska familj 

Barnhemmet

Jag prutar...

Duktiga kvinnor som arbetar hårt varje dag med att gräva efter salt.

Grillar ostron!

Vår båt vi åkte med genom mangrove-träsken

Vår söta lilla lerhydda!

Under natten sov jag med myggnät, trodde jag... jag måste ha fäktats med nätet under natten för när jag vaknade två-tre gånger under natten hade jag det inte över mig längre. Vilket resulterade i ca 15 myggbett på vardera arm... 

En dag i Dakar

Beth åkte hem 24e mars så då bodde jag ensam i rummet men i onsdags flyttade en tjej som heter Shena (från Belgien) in med mig. Hon volontärarbetade här för två år sedan och ville komma tillbaka och hälsa på. Hon hade planerat att stanna till 12 maj men hon kanske åker hem om ca en vecka. Tråkigt, för det är roligt med sällskap, menmen!

Tänkte visa er hur en arbetsdag här i Dakar kan se ut för mig!

Jag kliver upp klockan sju på morgonen och gör mig i ordning. Jag går till bussen ca 7.25 och det tar 5 minuter att ta sig till busshållplatsen. Vanligtvis passerar ca två av mina bussar för att de är så proppfulla och jag lyckas klämma mig in på den tredje. Men ibland har jag tur och kommer med den första bussen! Och så här kan det se ut när jag väntar på bussen:

En dag gick korna några centimeter från en man som stod bredvid mig, så jag blev lite skraj haha. Men de är snälla!

När jag kommer fram efter 20-30 minuter köper jag varm mjölk med socker här. Det låter inte så gott men jag lovar, det är det! 

 Och här köper jag min frukost, en baguette med ägg och majonnäs. 

Vilket jag får inrullad i tidningspapper

Jag börjar jobba kl halv nio i den här byggnaden. Det finns fler hus på gården där nunnorna och sjuksköterskorna som jobbar här bor i. 

Jag ska försöka ta en bättre bild men det är lite känsligt att ta upp kameran och fota saker på gatorna så jag försöker vara diskret med mobilen, vilket gör att bilderna inte alltid blir så bra.

På lunchrasten går jag antingen till havet, vilket jag och Beth gjorde på den här bilden. Men det är inte en strand så att man kan sola, utan man kan sitta där och ta det lugnt.

Eller så sätter jag mig här på gården på en bänk i skuggan under trädet eller i solen och äter min lunch. 

Jag slutar jobba ca halv sex, det beror på hur många volontärer som varit där på eftermiddagen och hjälpt till med att mata bebisarna, så ibland senare och ibland tidigare.

Folk kör bil lite som de vill här... Är det kö så varför ska man vänta bakom alla andra? Nej man kör innanför trottoaren och klämmer sig in före de andra längre fram i kön. Och oj, nu måste vi stanna i rondellen så att korna kan passera igenom. En del bilar skiter i att det är filer och kör med strecken i mitten av bilen. Blinkers har bara de fina bilarna hört talas om, annars är det tutan och visa med handen genom rutan som gäller.

Det här är huset som vår lägenhet är i men tyvärr är det inte lika glamoröst som det ser ut att vara för vi bor på bottenplanet och har därför ingen balkong eller terrass. 

Lägenheten är väldigt liten, så här ser den ut och den första dörren till vänster är mitt rum och den andra dörren är familjens sovrum. Utanför dörrarna är det en litet utrymme med en soffa, två fåtöljer och en tv. Det är där på golvet som vi äter maten. Sedan finns det en dörr som leder en utomhus. Där lagar min senegalesiska mamma mat (så det finns inget kök) och där finns "badrummet" med en toalett och en yta för att "duscha", alltså hälla kallt vatten över sig själv. Det finns även en kran för att hämta vatten till att spola, duscha, tvätta kläder m.m. 

Här är mitt rum (bilden är från när Beth fortfarande bodde här). 

Och här är hörnan med våra kläder och saker. 

När jag kommer hem behöver jag kanske tvätta lite kläder...

Sedan är det dags för middag! Vi sitter på golvet och äter, alla från samma fat och man har bara en gaffel eller sked att äta med. Vilket blir klurigt när det är något segt kött för då sitter jag där med min sked och försöker "skära", en gång råkade jag böja skaftet på skeden i princip 180 grader för att jag tryckte så hårt... 

Så här kan alltså en dag se ut för mig! Vissa kvällar hittar jag på något med de andra volontärerna men vi umgås mest under helgerna eftersom vi  inte hinner så mycket mer än att jobba på vardagarna. Har ni några frågor om någonting är det bara att fråga på! 

Île de N´Gor

Igår var projektet stängt pga något hälsoproblem. De vet inte när de öppnar igen men de sa att det förmodligen skulle vara stängt idag också så jag åkte inte dit. Har tagit det lugnt idag för jag är lite förkyld och ibland försvinner nästan min röst... Ska åka dit imorgon bitti och se om det är öppet!

I lördags åkte vi till île de N'Gor som är en söt liten ö precis utanför Dakar. Vi solade och tog en promenad runt ön. I söndags hade vi tänkt surfa men tyvärr var vågorna inte bra så det får bli nästa vecka istället!

île de N'Gor

Tre veckor

Det har redan gått tre veckor sedan jag kom hit till Dakar, tiden går fort! Speciellt eftersom vardagarna blir väldigt långa i och med att jag går upp tio i sju och kommer hem ca halv sju på kvällen. Livet här är så annorlunda och jag är glad att jag bor i Sverige haha. Men det är otroligt roligt och lärorikt att vara här, leva det här livet och att jag är tvungen att klara mig själv. Franskan går sådär, känns som att jag kört fast lite. Jag förstår mer än vad jag gjorde i början men jag kan inte ha en konversation med någon och en del personer har jättesvår dialekt så jag inte förstår ett enda ord. Jag tror att jag kan prata bättre franska än vad jag kan förstå, vilket är ovanligt och jobbigt... För om jag ställer en fråga är det inte säkert att jag förstår svaret haha. Och det är inte samma sak att lära sig franska här som i Frankrike för här pratar de Wolof med varandra, vilket gör att jag inte hör så mycket franska. Om jag varit i Frankrike hade jag hört franska hela tiden och på så vis tränat min hörförståelse hela tiden.

I tisdags blev jag matförgiftad, yaay! Så mådde dåligt under kvällen, natten och dagen efter hade jag ont i magen. På torsdagen åkte jag till jobbet men hade så ont i magen att jag åkte hem på lunchrasten och på fredagen mådde jag bra igen!

I lördags dök vi vilket var jätteroligt! Men jag hade lite problem i början med att andas, fick lite smått panik men efter en liten stund kom jag in i det och då gick det bra. Häftigt att röra fiskarna, hålla i en sjöstjärna och se livet under vattnet.

Idag var vi och såg på en brottningsmatch vilket var ganska tråkigt egentligen... men ändå roligt att ha gjort det för brottning är jättestort här i Senegal och de brottas på ett helt annat sätt.

Tjingeling!

Brottningsmatch

Surfing & Safari

På lördagen åkte vi till HLM-marknaden för att Beth och Camila ville skaffa Hennatatueringar. Beth har det nu på båda fötterna och ena handen och Camila på båda händerna. Det är snyggt och de är väldigt fina men jag skulle inte vilja ha det själv även fast det går bort efter några veckor.

Sedan åkte vi till Stranden, plage Virage, för att sola och surfa. Surfläraren var asschysst och hjälpte till jättebra. Det var superroligt! Men kallt, mina fötter och händer var iskalla när jag kom in...

På söndagen åkte jag med Camila och Reem till Reserve de Bandia som är ett safari som ligger cirka en timme från Dakar. Reem är från Kuwait men hennes pappa är ambassadör så just nu bor de i Dakar. Hon volontärarbetar på samma ställe som jag, så det var där vi träffades. Safarin var rolig! Men det var ett ganska litet ställe så det var inte mycket jämfört med safarin i Sydafrika förra året, men det var mysigt ändå!

Här är lite bilder på några djur vi såg:

Förresten, ursäkta om min svenska är dålig haha men det snurrar engelska, franska och svenska i mitt huvud.

Hejsanhoppsan första brännan

Första helgen i Dakar har varit lugn vilket är skönt eftersom det har varit mycket att ta in. Igår åkte jag, Camila, Beth, Joline (från Belgien) och Julia (från Belgien) in till centrum av Dakar, hade inte varit där tidigare. Vi kollade bland annat på marknader  men jag hittade inget som var värt att ha. Sedan besökte vi "Institut Francais" där vi lyssnade på någon som berättade om den politiska situationen i Frankrike men jag förstod inte mycket eftersom det var på franska. Förstod något ord här och där men verkligen inte helheten.

Idag var jag på stranden med Camila och fyra tjejer från Belgien. Jag är så bränd just nu... Men jag lovar pappa, jag smorde med solskydd 50 flera gånger! Mina armar är rödvit randiga av någon knasig anledning och min bringa är så röd. Resten av kroppen är okej! Eller nja juste... mitt ansikte är tomat.

Imorgon blir det upp kvart i sju för att åka till de söta små bebisarna!

Här inne sydde de upp ett par byxor åt Camila. 

På stranden

På stranden

Äntligen framme!

Tjillivippen!

Nu har fem dagar gått här i Dakar, Senegal och det är väldigt överväldigande och svårt att förstå att jag ska bo här i tre månader.

Första mötet med Dakar
Jag hade betalat hotellet så att någon skulle plocka upp mig från flygplatsen men när jag kom ut därifrån fanns det ingen där. Så när jag kom ut klockan tolv på natten var det folk överallt och jag hade ingen aning om var jag skulle. En man som jobbade på flygplatsen hjälpte mig, han ringde till hotellet och överlämnade mig till någon okänd man som skulle köra mig dit. Först sa jag okej men sen gick vi till en parkeringsplats som var lite avlägsen och då blev jag riktigt rädd. Jag sa att jag ville gå tillbaka till flygplatsen för att det skulle finnas någon där för att hämta mig men de övertalade mig... så jag åkte med denna okända man i en bil till hotellet mitt i natten men det gick som tur var bra!

Språket
Just nu är det väldigt svårt med språket, att förstå vad de säger och kunna prata och svara på deras frågor. Oc h vissa har jättesvår dialekt. Det blir väldigt frustrerade ibland men jag hoppas jag kommer in i det snart. Jag delar rum med en tjej från England som heter Beth och hon är underbar! Så himla snäll och härlig och hon var i samma situation med språket när hon kom till Dakar i oktober, så det är skönt att hon förstår mig och hjälper mig. Men hon åker tyvärr hem om två och en halv vecka. Camila är en tjej från Mexiko som kom hit samtidigt som jag men hon kan prata franska så det blir tyvärr så att Camila och vår lokala kontakt, Samba, pratar franska med varandra medan jag inte kan delta i samtalen. Jag förstår en del men inte så mycket att jag kan ställa frågor om det. Men det blir bättre och bättre för varje dag, jag gör små små framsteg så det går framåt iaf.

Huset 
Jag har ingen säng utan det är bara en madrass på golvet men just nu är jag så lycklig för i förrgår köpte jag ett täcke, en kudde och lakan. Uppenbarligen ingick inte det i boendet så jag sov med min handduk i två nätter och frös så mycket och sov dåligt. Det var så härligt att gå och lägga sig i den "härliga" säng! I rummet finns det bara en hylla som vi delar på för att ha våra saker på och sen har vi kläderna på en upphöjning av golvet. Toaletten är ett hål i golvet och duschen är ja... inte så jätteunderbar. Man fyller en stor hink med kallt vatten och använder en skopa för att hälla vatten över sig. De första tre-fyra gångerna är jättekalla men sen blir det bättre.

Familj
I min familj heter min "Mama Africa" Coura och min "Papa Africa" Daouda och deras 6 år gamla son Libasse. Coura pratar inte så mycket franska men hon förstår, hon pratar mest på deras språk Wolof. Pappan kan en del engelska så vi pratar engelska men ska börja svara på franska för att träna. Libasse och jag pratar franska och han är lättast att prata med och han använder inte svåra ord. Jag gav honom pennor, målarböcker, lego och lite annat och vi har byggt med legot tillsammans och då tränar jag på att säga saker och förstå vad han säger.

Arbetet
Jag jobbar inte på Centret som de sa att jag skulle göra, utan just nu jobbar jag med föräldralösa barn mellan 0-1 år. De är ca 40 st och så söta! Vi gör egentligen inte så mycket, vi leker med dem och ger dem mat. Medan de sover under lunchen har vi lunchrast vilket är i drygt två timmar. Men det är jätteskönt med lång lunch för vi börjar halv nio på morgonen och slutar halv sex. Jag tror att stället drivs av nunnor, har inte riktigt listat ut allt än... Beth visar oss hur man tar bussen, var man köper frukost och lunch och hur saker fungerar. Bussarna är knökfulla, de pressar in tio gånger mer personer än vad som får plats. Det är så svårt att gå av bussen för alla står som packade sillar men det är en lite upplevelse i sig!