En dag i Dakar

Beth åkte hem 24e mars så då bodde jag ensam i rummet men i onsdags flyttade en tjej som heter Shena (från Belgien) in med mig. Hon volontärarbetade här för två år sedan och ville komma tillbaka och hälsa på. Hon hade planerat att stanna till 12 maj men hon kanske åker hem om ca en vecka. Tråkigt, för det är roligt med sällskap, menmen!

Tänkte visa er hur en arbetsdag här i Dakar kan se ut för mig!

Jag kliver upp klockan sju på morgonen och gör mig i ordning. Jag går till bussen ca 7.25 och det tar 5 minuter att ta sig till busshållplatsen. Vanligtvis passerar ca två av mina bussar för att de är så proppfulla och jag lyckas klämma mig in på den tredje. Men ibland har jag tur och kommer med den första bussen! Och så här kan det se ut när jag väntar på bussen:

En dag gick korna några centimeter från en man som stod bredvid mig, så jag blev lite skraj haha. Men de är snälla!

När jag kommer fram efter 20-30 minuter köper jag varm mjölk med socker här. Det låter inte så gott men jag lovar, det är det! 

 Och här köper jag min frukost, en baguette med ägg och majonnäs. 

Vilket jag får inrullad i tidningspapper

Jag börjar jobba kl halv nio i den här byggnaden. Det finns fler hus på gården där nunnorna och sjuksköterskorna som jobbar här bor i. 

Jag ska försöka ta en bättre bild men det är lite känsligt att ta upp kameran och fota saker på gatorna så jag försöker vara diskret med mobilen, vilket gör att bilderna inte alltid blir så bra.

På lunchrasten går jag antingen till havet, vilket jag och Beth gjorde på den här bilden. Men det är inte en strand så att man kan sola, utan man kan sitta där och ta det lugnt.

Eller så sätter jag mig här på gården på en bänk i skuggan under trädet eller i solen och äter min lunch. 

Jag slutar jobba ca halv sex, det beror på hur många volontärer som varit där på eftermiddagen och hjälpt till med att mata bebisarna, så ibland senare och ibland tidigare.

Folk kör bil lite som de vill här... Är det kö så varför ska man vänta bakom alla andra? Nej man kör innanför trottoaren och klämmer sig in före de andra längre fram i kön. Och oj, nu måste vi stanna i rondellen så att korna kan passera igenom. En del bilar skiter i att det är filer och kör med strecken i mitten av bilen. Blinkers har bara de fina bilarna hört talas om, annars är det tutan och visa med handen genom rutan som gäller.

Det här är huset som vår lägenhet är i men tyvärr är det inte lika glamoröst som det ser ut att vara för vi bor på bottenplanet och har därför ingen balkong eller terrass. 

Lägenheten är väldigt liten, så här ser den ut och den första dörren till vänster är mitt rum och den andra dörren är familjens sovrum. Utanför dörrarna är det en litet utrymme med en soffa, två fåtöljer och en tv. Det är där på golvet som vi äter maten. Sedan finns det en dörr som leder en utomhus. Där lagar min senegalesiska mamma mat (så det finns inget kök) och där finns "badrummet" med en toalett och en yta för att "duscha", alltså hälla kallt vatten över sig själv. Det finns även en kran för att hämta vatten till att spola, duscha, tvätta kläder m.m. 

Här är mitt rum (bilden är från när Beth fortfarande bodde här). 

Och här är hörnan med våra kläder och saker. 

När jag kommer hem behöver jag kanske tvätta lite kläder...

Sedan är det dags för middag! Vi sitter på golvet och äter, alla från samma fat och man har bara en gaffel eller sked att äta med. Vilket blir klurigt när det är något segt kött för då sitter jag där med min sked och försöker "skära", en gång råkade jag böja skaftet på skeden i princip 180 grader för att jag tryckte så hårt... 

Så här kan alltså en dag se ut för mig! Vissa kvällar hittar jag på något med de andra volontärerna men vi umgås mest under helgerna eftersom vi  inte hinner så mycket mer än att jobba på vardagarna. Har ni några frågor om någonting är det bara att fråga på!